Varför löste inte krockkudden ut?

Pip-pip-pip-pip! Broummp!

Christer Jonsson hann inte reagera. Älgen hade hoppat in framför bilen, i sådan snäv vinkel och med sådan fart, att inte ens EyeSight i Christers Subaru Outback hade en chans att stoppa bilen. Han själv hann inte lyfta foten av gasen.

– Jag hade precis kört om en lastbil när jag såg bromsljus tändas i mötande fil, på andra sidan vajerräcket. Själv såg jag inget förrän älgen kom farande, som en skugga rakt från vänster.

Älgen tog i bilens front, tippades omkull, tog i taket straxt ovanför vindrutan. Den rullade över taket och krossade rutan till bagageutrymmet, där hunden satt i sin bur.

– Alla lampor slocknade, styrservon tvärdog och motorhuven vek upp sig så jag såg inte var jag var på väg, minns han. Men jag visste att jag hade lastbilen precis bakom och ville inte bli påkörd av den, så jag lät bilen rulla tills den stannade.

Helt oskadda

Christer hade tur. Lastbilen han nyss kört om hann stanna. Direkt bakom den låg två killar på väg hem från ett jobb med sin pickup.

– De ställde sig tvärs över vägen och tände arbetsljusen de hade på taket. När jag kom ut blinkade det gult över hela vägen redan.

Christer hade klarat sig med blotta förskräckelsen. Hunden också. Inom kort var räddningstjänsten på plats. Snart fanns inga spår av olyckan kvar på platsen och Christer kunde pusta ut och samla sig därhemma. Dagen efter, när han tog sig till uppställningsplatsen för att hämta de personliga tillhörigheter han inte kunde ta med sig från olycksplatsen, kom funderingarna.

– Jag har ju sett bilder på tak och vindrutor som tryckts långt in i kupén efter en älgolycka, men trots att den tog i ovanför vindrutan kunde man knappt se några spår av olyckan där. Det var knappt buckligt. Värre var det med fronten. Den var intryckt så långt att krockbalken stack ut genom stötfångaren. Motorhuven hade vikt ihop sig som ett dragspel och pressats upp mot vindrutan. Sånär som på splitter från den krossade bakrutan var kupén helt intakt.

– Helt klart var det tack vare den stabila karossen som det gick så bra för oss.

Vetenskapligt studerat

Även om viltolyckor som sådana inte ingår som delmoment i de stora trafiksäkerhetstesterna, som exempelvis Euro NCAP, är det ett fält som det har bedrivits mycket forskning runt. På svenska VTI – statens Väg- och Transportforskningsinstitut har forskningsingenjören Jan Wenäll, bland mycket annat, drivit vetenskapliga krockprov med älg sedan 1990-talet.

– Varje olycka är unik, men vid just en älgolycka är det fullt rimligt att krockkuddarna i en bil inte löser ut, bekräftar han.

De senaste 35 åren har han sett resultatet av ett mycket stort antal älgkrockar, riktiga såväl som de vetenskapliga prov han själv har varit med att konstruera i laboratoriemiljö. Strax efter millennieskiftet var han och KTH-studenten Magnus Gens ansvariga för att ta fram en mycket avancerad testrigg med en syntetisk älg som fram till krockögonblicket hänger i elektromagneter.

– Den var Magnus examensarbete, förklarar Jan.

– Ett mål vi hade med vår forskning var att få viltolyckor som en del i NCAP:s utvärderingar, och ta fram en standard för sådana krockprov, fortsätter han.

Nu finns inte det ännu. Det finns egentligen ingen standard för när en krockkudde ska lösa ut heller. Därför kan det vara lite olika från bil till bil hur väl de klarar viltolyckor, men också i vilka situationer krockkuddarna utlöses. Generellt brukar de lösa ut vid en krock i 25 km/h mot fast barriär.

Ska ta den viktiga smällen

Typiskt för just älgolyckor är att bilen träffar djurets ben och tippar omkull det. Den punkt som oftast utsätts för de största krafterna är takets framkant. Det är där älgens tunga kropp landar.

– Det beror förstås på vilken typ av bil man har – hur lång och hög den är – men personbilar som regel är det just vindrutan och dess ram som får ta den största och tyngsta smällen. Men borde inte krafterna vara så stora att kudden bör lösa ut?

– Det kan de vara. Samtidigt är det mycket viktigt att en krockudde inte ska lösa ut i onödan, säger Jan bestämt. Det finns inget som säger att en bil står helt still efter en kollison.

Den kan fortsätta att rulla och krocka med något annat och ännu farligare. I ett sådan situation är det istället viktigt att spara på kudden så länge som möjligt.

Den fungerar bara en gång. Så fort den har löst ut är skyddet förbrukat.

– En viltolycka med en älg är ett bra exempel på detta, förklarar han. Där är krockimpulsen i fronten relativt låg samtidigt som bilen ofta fortsätter att rulla med förhållandevis god hastighet. Det som är intressant då blir, var tar bilen vägen sedan?

Och det vet man inte förrän efteråt, om den stannar av sig själv, eller viker av mot en mötande bil.